Jag borde nog börja med att berätta en del grundläggande fakta om mig. Jag är 32 år (född 1981 ifall att jag glömmer att uppdatera) och bor i Örebro. Men jag är född och uppvuxen i Frövi som ligger ett par mil utanför Örebro. Innan jag flyttade till Örebro så bodde jag i Stockholm och innan det i Uppsala och Enköping. Det tog ca 10 år innan jag återvände till mina hemtrakter. Jag flyttade iväg för att plugga på Uppsala Universitet men blev sedan kvar i Stockholm för att jobba ett par år. Jag bor ihop med min fru Karin och två katter, Atlas och Herkules. Nu till min stora passion som är öl, ni får ursäkta att texten blir lång. Den finns dessutom översatt på engelska under ”Why Beer?”.

Förr så reagerade alltid folk lite speciellt när jag berättar att mitt största intresse är öl. Vissa verkar fascinerade medans jag antar att de flesta förutsätter att jag är en rejält nersupen alkis. Nu för tiden blir dock inte folk så förvånade, verkar som att öl som hobby blivit mer vanligt.

Hur startade då mitt intresse? Oftast brukar jag berätta om hur mitt intresse kommer från min far. Att han tog med mig till England när jag fyllde 18 och visade mig hur öl ska smaka. Det stämmer till viss del, det var då jag cementerade mitt intresse, men jag hade ett intresse av att prova olika öl redan innan det… även om det inte var lika seriöst. När jag började dricka alkohol så provade jag alltid något nytt om jag fick tillfälle. I början var det mest olika typer av lager men jag gick snabbt in på olika ales och stouts, men minns att jag då ofta tyckte att det blev för mycket. En av ölen jag minns från den här tiden är Hobgoblin, men vad jag minns föll den inte mig i smaken.

Sen fyllde jag 18 och hela familjen Ölsvammel åkte till England. Här öppnades ögonen upp för annat än ljus lager. Min första förälskelse var real ale även om jag till en början tyckte det smakade lite mysko. Vi hade några fantastiska guider under de här dagarna i form av Mark och Dave som tog med oss till de bästa pubarna i området kring Oxford. När jag väl kom hem så var jag fast och började prova öl hejvilt. Jag blev snabbt igenkänd som grabben som alltid hade en massa konstig öl.

När jag fyllde 21 så besökte jag min första ölfestival, Stockholm Beer & Whisky (SBWF). Jag och ett gäng kompsar åkte dit tillsammans med farsan och ett par av hans kompisar, vi fyllde upp ett par bilar tillsammans. Det här blev en grym dag och jag fann ett nytt favoritbryggeri i form av Nynäshamns Ångbryggeri. Jag minns också att jag drack en engelsk öl i deras bås vid namn Pale Rider. Den har jag inte druckit sedan dess men minns att jag tyckte att den var grym då.

(Året är 2002, jag och några kompisar är på väg till SBWF. Synliga i bild från vänster: Bjunge, Anton, min bror Peter och sen jag längst fram)

(Jag, farsan och Christer på SBWF 2002.)

Efter den här festivalen så började jag och farsan prova öl så fort tillfälle gavs. Med tiden så blev också min brorsa intresserad och nu för tiden är han djupt nere i kvalitetsölsträsket. Att besöka SBWF blev snabbt en tradition, för farsan var det redan det, men det var nytt för mig och min bror.

(Jag, farsan, Mark och Dave vid SBWF 2003.)

(Jag, Roger och Martin i kön till SBWF 2004. Inte så kul att köa, ”Var fan är ölen?!?!?”)

2005 var jag på en längre resa i Sydostasien och Indien och missade SBWF. Jag fick helt enket nöja mig med att hinka Beerlao och Singha hela dagarna på stranden 😉

(Min bror Peter, jag och Tommy vi SBWF 2006.)

2003 åkte jag och farsan till Oxford för att besöka Mark och Dave igen. Resan startade med en ölfestival på deras lokala pub The Turf. En riktig höjdarfestival och Mark och Dave lät oss inte gå torra för en sekund. Det var inte helt ovanligt att jag stod med 4 glas samtidigt.

Jag står i baren på The Turf, i bakgrunden syns alla fat.

När jag fyllde 25 så fyllde farsan 50 samma år. Så vi ordnad ett stort 75-års party med vikingatema. Vi serverade våran egna mjöd och vikingakryddad sprit. Dessutom klädde vi oss i ”tidsenlig” klädsel och vrålade ofta och mycket. Både jag och farsan fick medlemskap i Svenska Hembryggarföreningen av min faster/hans syster. Det här öppnade upp en helt ny värld för oss. Vi fick en tidning om öl i brevlådan och vi upptäckte att det fanns betydligt fler ölfestivaler än SBWF.

Översta raden: Håriga Fläskmagen (farsan), Lilla Fjunmagen (jag), Inget Hår och Liten Klubba (Roger). Nedre raden: Ful Jävel (Martin) och Fylleskägget (Gabriel).

Eftersom jag pluggade i Uppsala vid den här tiden så blev våran första hembryggarfestival Belgofesten. Det är en liten festival som fokuserar på begiska ölstilar. Det här var min favoritfestival i många år, numera är det SM som står högst på listan.

Belgofesten i Uppsala 2007 . På bilden är det Karsten, Martin, min bror Peter och jag.

Belgofesten 2008. Hela familjen Ölsvammel samlades för att besöka festivalen. Det ser ut som att jag provat alla öl på festivalen på den här bilden. 

Vi insåg att vi måste besöka fler hembryggarfestivaler och två månader senare besökte vi SM i hembryggd öl för första gången. Sen fortsatte vi lägga till nya festivaler i kalender. SMÖF, Whiskyfestivalen i Linköping (blev nog bara ett eller två år), Ost och Vin-festivalen i Örebro, hembryggarfestival i Enköping o.s.v. Vi hade dock inte kommit igång och brygga själva än, men planerna hade börjat formas.

Jag och farsan vid whisky festivalen i Linköping år 2007. Bilden togs vid en Macallan provning. En skottsk kille höll i provningen, helt galen viftade han med kniv och svamlade om whisky, mycket underhållande. 

Nu är vi princip framme i nutid och vill ni läsa resten av historian så är det bara att fortsätta följa bloggen.

Vi syns på nästa ölfestival! Skål!